Nordic Forum on Disability 2017
Human rights, disability and research
Day 1, October 16th
"What is the focus and the mainchallenges for the implementation of the Convention? State reportsfromgovernments and disabilityorganizations."
Sweden
Malin Ekman Aldén, Agency for Participation
Maria Johansson, EquallyUnique
Thankyou, my name is Maria Johansson and I am president ofEquallyUnique, oneoftwoumbrellaswhen it comestodisability organisations in Sweden.
EquallyUnique is a Swedish Human Rights Federation focusing on the Rightsof Persons withDisabilities (CRPD), and the UN Convention on the Rightsof the Child and the Convention on the Elimination of All forms ofDiscriminationagainstWomen and d ofcourse the Agenda 2030, the sustainablegoals.
Wework for a societyopen for everyone. Our vision is a societythatrespectseveryone on equal terms and acts for everyone’s right toparticipate on ourown terms, regardlessofwhetherwehave a disability or not.
Neither the convention nor the Agenda 2030 has yet got theimpactexpected, or needed,when it comestocreating real participation and inclusionfor personswithdisabilities, or developingpoliciesbased on all human beings.
Sometimeswemove fast in Sweden, weratified the conventionalready in december 2008. Eventhough, I am sorry tosay, but in manywayswe go backwards in Sweden. Most clearly it appliestoLSS, The ActConcerning Support and Service for persons withcertainFunctionalImpairment. More and more personslosetheir personal assistancewithreferenceto new "practice in judgements" but it alsodepends on the factthat the governmentgave the executiveauthority, Försäkringskassan,directivesto savemoney,without the lawbeingchanged. Wecannowsee the beginningof a stronger public opinion and alsoa political opinion againstthisgovernment actions. So, to be positive, for the firsttime in decades- the right to live as others is on the agenda ofParliament'sdebatesand in the media'snewsreporting.
Despite major reforms in the government's budget for nextyear, 43billions, therewas notoneswedish krona tocorrectthosemistakesbeingdone, peopleloosingtheirindependence and thisgreatfreedom reform on personal assistancebeingmounted down.
Sweden is doingwell, but not even in the boom wearecloseto a
labor market policywhichincludes and seesus as resources.
Instead, the mantra is repeatedabout offer employersmoneytohireus.
In area by area, it's like this, eithergoing backwards or standing still, insteadofmovingtowards non-discrimination and full participation, whichshould be the directionaccordingto the CRPD.
How come? Whyarentweimproving faster? Whyareweeven going in the wrongdirection?
I thinkthereareseveralexplanations.
Lack of research. Howare persons and societiesaffected by accessibility or unaccessibility?
We - as a country - thinkweare so goodthatwe do not haveto do anything, weare still the best.
Wedon'tunderstanditsabout Human Rights.
We do not see or understand the differencesbetweenpeopleliving in Sweden wtthdisability and thosewithout.
We do not understandthat the differencesmostlydepends on obstaclescreated by us human beings, not on the disabilityitself.
Thereareprobablyalsothosewhoactually do not thinkthat persons withdisabilitiesshouldhave the same opportunities and the same rights as others.
At the same time as wesee a toughdebate and more populism, wealsoseeincreasedcommittmenttodefenseof Human Rights. And I amdelightedwith the cooperationthatexists in civil societywhereweareincreasinglyfacingeachother'srights. I thinkthat's an importantway forward and I am happy tohearaboutnextyearsintersectionalperspectiveof the Galway summerschool. I hopeto be abletoattend.
Nextyear is electionyear in Sweden. I presume a betterbehavior from both the politicalparties and the media, when it comesto representation, topoliticalissues and toaccessibility - to the debates and to the decisionmaking.
The disabilityperspective and that must be included from the start always, regardlessifitsabout new legislation nor new environment. Nevertheless, and despite the convention, weseehowproposalsarepreparedwithouttakingnoticeof the CRPD nor the Agenda 2030. For example a major swedishreport on howtoreachequalhealthlacked the disabilityperspective, as well as the largeschoolcommissionaimingtodeliver a national strategy for schooldevelopment. Twoofmanyexamples.
We must stop the reproductionofexclusion!
Wehave a lot in common in the Nordic region, not just the coffeedrinking, withourwelfare system now meeting the human rightsperspective. Therefore I amdelightedwith the cooperationthatexists and I thinkweneedtoseeevenmoreof - toimplement the convention and toachievesustainabledevelopment, leaving no onebehind.
We all needtoencourage and inspireeachother.
Wehave the CRPD, wehave the Agenda 2030, since 2,5 yearswe in Sweden have a discriminationlegislationincluding lack ofaccessibility. We all needtousethem!
And - for the futurewearehoping for the new disability policy and strategy coming up, that Malin willtellyouabout.
Nordic Forum on Disability 2017
Mänskliga rättigheter, funktionshinder och forskning
Dag 1, 16 oktober
"Vad är fokus och de viktigaste utmaningarna för genomförandet av konventet? Statliga rapporter från regeringar och handikapporganisationer."
Sverige
Malin Ekman Aldén, Myndigheten för delaktighet
Maria Johansson, Lika Unika
Tack, jag heter Maria Johansson och jag är ordförande för Lika Unika, ett av två paraplyer inom svensk funktionshinderrörelse.
Lika Unika är en svensk människorättsorganisation som fokuserar på rättigheter för personer med funktionsnedsättning utifrån konventionen (CRPD) och utifrån FNs konvention om barns rättigheter och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och naturligtvis Agenda 2030, de globala hållbarhetsmålen.
Vi arbetar för ett samhälle som är öppet för alla. Vår vision är ett samhälle som respekterar alla på lika villkor och ger alla rätt att delta på våra egna villkor, oavsett om vi har funktionsnedsättning eller ej.
Varken konventionen eller Agenda 2030 har ännu haft förväntad eller behövd effekt när det gäller att skapa verkligt deltagande och inkludering för personer med funktionsnedsättning eller att utveckla politik som bygger på alla människors förutsättningar.
Ibland är vi snabba i Sverige, vi ratificerade konventionen redan i december 2008. Trots det måste jag tyvärr säga, att nästan nio år senare går vi på många sätt bakåt i Sverige. Tydligast är det när det gäller det LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. Fler och fler personer förlorar sin personliga assistans med hänvisning till ny "domstolspraxis", men det beror också på att regeringen givit Försäkringskassan direktiv om att spara pengar, utan att lagen ändras. Vi kan nu se början av en starkare allmän opinion och också en politisk opinion mot regeringens åtgärder. Så för att vara positiv, för första gången på årtionden finns rätten att leva som andra på dagordningen för parlamentets debatter och i mediernas nyhetsrapportering.
Trots stora reformer i regeringens budget för nästa år, 43 miljarder kronor, fanns inte en enda krona avsatt för att rätta till de misstag som gjorts, för människor som förlorat sitt oberoende och för det faktum att den stora frihetsreformen monteras ned.
Sverige går bra, men inte ens i högkonjunktur är vi i närheten av en arbetsmarknadspolitik som inkluderar och ser oss som resurser. i stället upprepas mantrat om att erbjuda arbetsgivare pengar för att de ska anställa oss.
På område för område är det så här, antingen gårvi bakåt eller så står vi stilla, istället för att gå mot icke-diskriminering och fullt deltagande, vilket borde vara riktningen enligt CRPD.
Hur kan det vara så? Varför går vi inte framåt snabbare? Varför går vi till och med i vissa avseenden bakåt?
Jag tror att det finns flera förklaringar.
Brist på forskning. Hur påverkas personer och samhällen av tillgänglighet eller otillgänglighet?
Vi - som land - tycker att vi är så bra att vi inte behöver göra någonting, vi är ändå bäst.
Vi förstår inte att det handlar om mänskliga rättigheter.
Vi ser inte eller förstår inte skillnaderna i levnadsvillkor mellan människor, som bor i Sverige, med och utan funktionsnedsättning.
Vi förstår inte att skillnaderna till stor utsträckning beror på hinder som skapas av oss människor, inte på funktionsnedsättningen i sig.
Det finns förmodligen även de som faktiskt inte tycker att personer med funktionsnedsättning ska ha samma möjligheter och samma rättigheter som andra.
Samtidigt som vi ser en hård debatt och mer populism finns också ett ökat engagemang för att försvara mänskliga rättigheter. Jag är glad över de samarbeten som finns i det civila samhället där vi i allt högre grad står upp varandras rättigheter. Jag tror att det är en viktig och avgörande väg framåt och jag blir glad att höra om intersektionalitet som tema för nästa årssommarskola i Galway. Jag hoppas kunna delta.
Nästa år är valår i Sverige. Jag förväntar migen tydlig förbättring från både de politiska partierna och från medierna när det gäller representation, politiska frågor och perspektiv, samt tillgänglighet till bådevaldebatter och beslutsfattande.
Funktionshinderperspektivet ska alltid finnas med och det måste alltid inkluderas från början, oavsett om det handlar om ny lagstiftning eller ny miljö. Trots konventionen ser vi fortfarande hurförslag utarbetas utan att ta utgångspunkt i vare sig CRPD eller i Agenda 2030. Till exempel saknar den högaktuella stora svenska utredningen om jämlik hälsa ett funktionshinderperspektiv, samma sak gäller Skolkommissionens nyligen avslutade arbete, med syfte att leverera en nationell strategi för skolutveckling. Två av många exempel.
Vi måste stoppa denna reproduktion av uteslutning och exkludering.
Vi har mycket gemensamt i Norden, inte bara kaffedrickandet, utan också välfärdssystem som nu möter mänskliga rättighetsperspektivet. Därför är jag glad över det samarbete som finns länder och organisationer emellan och jag tror att vi behöver se ännu mer av det - för att genomföra konventionen och uppnå en hållbar utveckling där ingen lämnas efter.
Vi behöver alla uppmuntra och inspirera varandra.
Och, vi ska komma ihåg att vi har CRPD, vi har Agenda 2030, sedan 2,5 år har vi i Sverige diskrimineringslagstiftning som inkluderar bristande tillgänglighet. Vi ska använda dessa verktyg!
För framtiden hoppas vi på den nya funktionshinderpolitiken och strategin som är på väg, som Malin Ekman Alden från MFD nu kommer att berätta om.